Allmänt om patent

Patent är en förbudsrätt. Innehavaren av patent har rätt att förbjuda andra att yrkesmässigt utnyttja en uppfinning enligt hans patent. Yrkesmässigt utnyttjande är bl.a. tillverkning, försäljning, användning och import av en patentskyddad produkt (se närmare 3 § patentlagen).

Förbudsrätten har begränsats territoriellt. Den gäller endast i de länder, där patent har sökts och beviljats. Förbudsrätten gäller en begränsad tid, vanligen högst 20 år räknat från ansökningsdagen. För att hålla patentet i kraft, skall man betala årliga avgifter för upprätthållande, s.k. årsavgifter.

Patentet kan säljas eller en licens till uppfinningen som skyddats därmed kan meddelas. Licenstagaren betalar till innehavaren av patent som ersättning t.ex. en bestämd procent av de inkomster som uppfinningen inbringar d.v.s. royalty. Med patent försöker man skydda produktutvecklingsresultat av ett företag eller en privat uppfinnare. Det är ett skyddsstaket eller en försäkring för immateriell egendom på samma sätt som staket, lås och försäkringar skyddar konkret egendom.

Ur statsmaktens synvinkel är patent byteshandel med uppfinnaren. Uppfinnaren berättar om sin uppfinning för den myndighet som beviljar patentet och ger sitt samtycke till det att uppfinningen offentliggörs inom en viss tid (vanligen 18 månader räknat från ansökningsdagen). Som ersättning får han en ensamrätt till uppfinningen under en viss tid, om uppfinningen uppfyller de i lagen ställda kraven.

Med hjälp av patentsystemet strävar man efter att offentliggöra uppfinningar. Andra kan läsa från patentpublikationer, vad som redan har uppfunnits och förbättra dessa uppfinningar eller rikta sin granskning på en annan bransch. På så sätt effektiveras användningen av företagens och samhällets granskningsresurser, eftersom man inte behöver uppfinna krut två gånger.

Om webbplatsen
Kontaktinformation

Feedback Utskriftsversion