Siirry sisältöön Söksidan Sidkarta
Patent | Stiftelseregistret | Varumärken | Nyttighetsmodeller | Föreningsregistret | Företagsinteckningar | Handelsregistret | Mönster
Ingångssidan
>
Föreningsregistret
>
Lagstiftning
>
De mest väsentliga ändringarna i den nya föreningslagen
>
Revision och verksamhetsgranskning
I paragrafen har slopats skyldigheten att välja minst en revisor och en revisorssuppleant, eftersom dessa krav ingår i den nya revisionslagen.
Enligt paragrafens 1 mom. ska föreningen ha en verksamhetsgranskare, om den inte har en revisor. Med revisor avses en auktoriserad revisor enlig gällande revisionslag.
Behörighetsvillkoren för verksamhetsgranskare är i princip desamma som de allmänna behörighetsvillkor som fastställs för revisorer i revisionslagen. En verksamhetsrevisor får inte vara en juridisk person. Han eller hon får inte vara omyndig, försatt i konkurs eller ha begränsad handlingsbehörighet på annat sätt. En verksamhetsgranskare ha den ekonomiska och juridiska sakkunskap som med hänsyn till föreningens verksamhet behövs för uppgiften. Verksamhetsgranskaren ska vara fri att yttra sig oberoende av yttre faktorer. Detta betyder att personer som deltagit i handläggningen av den fråga som ska granskas, t.ex. i egenskap av styrelsemedlemmar eller funktionärer, personer med en nära relation till dessa, inte får vara verksamhetsgranskare. En föreningsmedlem får i regel väljas till verksamhetsgranskare.
Verksamhetsgranskarens oberoende bedöms från fall till fall. Vid bedömningen kan man ta hänsyn till vad som skulle betraktas som objektivt och opartiskt agerande av en utomstående. Oberoendet bedöms i förhållande till verksamhetsgranskarens uppdrag. Endast omständigheter som med hänsyn till uppdraget medför betydande risk för oberoendet innebär att en person inte kan komma i fråga som verksamhetsgranskare. Oberoendet ifrågasätts i situationer som motsvarar de situationer där en revisor ska vägra att ta emot ett uppdrag, avstå från uppdraget eller vidta åtgärder som garanterar oberoendet. Om de omständigheter som hotar oberoendet ska anses betydelselösa som helhet betraktade, behöver den som väljs till verksamhetsgranskare inte vägra att ta emot uppdraget eller avstå från det.
Bland annat följande kan utgöra en risk för oberoendet:
I regel kan man anta att verksamhetsgranskaren själv märker de situationer som kan utgöra ett hot mot oberoendet, antingen före eller efter det att han eller hon har tagit emot uppdraget. Enligt paragrafens 3 mom. ska regionförvaltningsverket på anmälan förordna en verksamhetsgranskare, om ingen granskare valts enligt den föreslagna lagen och föreningens stadgar.
I praktiken skiljer sig verksamhetsgranskningen, särskilt i fråga om granskningen av bokföring och bokslut, betydligt från en revision, bl.a. på grund av att det inte förutsätts att en verksamhetsgranskare ska ha studerat redovisning och revision. Han eller hon behöver inte heller ha vare sig erfarenhet av revision eller revisionsexamen och de detaljerade internationella standarder som gäller för revision tillämpas inte heller på verksamhetsgranskningar. I praktiken ska en verksamhetsrevisor främst titta på hur föreningens förvaltning har ordnats och hur medlemmarnas likabehandling har genomförts. Verksamhetsrevisorn ska också titta på den allmänna lämpligheten hos bokföring och bokslut liksom också på lämpligheten av ledningens förmåner och åtgärder inom den närmaste kretsen. Verksamhetsgranskningen ska ske i den omfattning som föreningens verksamhet kräver och i fråga om bokföringen och bokslutet gäller den i princip följande:
I fråga om föreningens verksamhetsberättelse är syftet med granskningen att klarlägga om verksamhetsberättelsen innehåller åtminstone de uppgifter som bokföringslagen förutsätter och att uppgifterna i allt väsentligt motsvarar de iakttagelser som gjorts under granskningen.
Förvaltningen granskas också i den omfattning som föreningens verksamhet förutsätter. yftet är att ta reda på om förvaltningen generellt sett har ordnats på lämpligt sätt. Granskningen gäller i princip följande:
Om det i en förening har vidtagits exceptionella åtgärder, förutsätter detta i regel en mer ingående granskning än normalt. I fortsättningen kan god verksamhetsgranskningssed formuleras t.ex. i rekommendationer som utfärdas av olika organisationer, i beslut av föreningsmötet och genom rättspraxis. I praktiken kan även god revisionssed i tillämpliga delar påverka utvecklingen av sättet att utföra verksamhetsgranskning, t.ex. till de delar som revisionsseden klarlägger de vanligaste principerna för utomstående granskning eller där revisionsseden också beaktas i rekommendationer som gäller verksamhetsgranskning. Meningen är att verksamhetsgranskningen i princip ska vara en årlig granskning, om inte föreningsmötet beslutar annorlunda eller särskilda skäl talar för granskningsåtgärder under pågående räkenskapsperiod.
En verksamhetsgranskare ska avge en skriftlig verksamhetsgranskningsberättelse om sin granskning till det möte som fastställer bokslutet. I berättelsen ska anges vilket bokslut den gäller. Om en förening har flera verksamhetsgranskare får de lämna en gemensam berättelse. I berättelsen ska finnas ett utlåtande som anger om bokslutet i allt väsentligt innehåller föreningens intäkter, kostnader, tillgångar, eget kapital, skulder och säkerheter som lämnats. Utlåtandet om sambandet mellan bokföringen och bokslutet är viktigt för föreningsmedlemmarna eftersom de i allmänhet inte har möjlighet att på något annat sätt försäkra sig om att bokslutet bygger på bokföringen. I granskningsberättelsen ska det också påpekas om det vid granskningen kommit fram att en styrelsemedlem eller funktionär har gjort sig skyldig till en handling eller försummelse som kan leda till skadeståndsskyldighet gentemot föreningen eller om någon i ledningen eller en funktionär har brutit mot föreningslagen eller stadgarna. En förening får dessutom i stadgarna eller genom beslut närmare bestämma om innehållet i granskningsutlåtandet. En verksamhetsgranskare får i sin berättelse också lämna andra sådana nödvändiga upplysningar som anknyter till uppdraget och som inte är till skada för föreningen. Verksamhetsrevisorns prövningsrätt begränsas av tystnadsplikten (5 mom.).
Styrelsen har skyldighet att bistå verksamhetsgranskaren och verksamhetsgranskaren har rätt att närvara vid möten där frågor som anknyter till hans eller hennes uppdrag tas upp. Verksamhetsgranskarens tystnadsplikt är också viktig. I momentet hänvisas det till denna del till bestämmelserna om revisor i 18, 19 och 26 § i revisionslagen. Eftersom verksamhetsgranskningen inte är en professionell syssla och eftersom behörighetsvillkoren för verksamhetsgranskare är klart lägre än för revisorer, ska verksamhetsrevisorerna vara skyldiga att delta i möten endast i exceptionella fall.
Styrelsemedlemmarna, föreningens funktionärer och verksamhetsgranskare är skyldiga att ersätta skada som de i sitt uppdrag har orsakat föreningen uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detsamma gäller skada som har vållats en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag eller föreningens stadgar. Bestämmelser om skadeståndsskkyldighet för revisorer finns i 51 § i revisionslagen.
Texten är en bearbetad version av regeringens proposition: RP 267/2009