Översikt över lösningar som anknyter till tillsynen över revisorer

FVD H2974/2021

Bild: Shutterstock

CGR-revisorn hade varit revisor i ett aktiebolag, till vilket man hade bolagiserat egendom av en person under intressebevakning. Intressebevakaren hade representerat sin huvudman i bolagsstämmor där intressebevakaren hade varit styrelsens enda ledamot. Intressebevakaren hade svarat för bolagets löpande administration (bl.a. placeringsverksamhet), bokföring och vissa andra ärenden som gäller bolagets verksamhet. Intressebevakaren hade fakturerat bolaget via sitt eget bolag. En uttrycklig bestämmelse om intressebevakarens arvoden och kostnadsersättningar finns i 44 § i lagen om förmyndarverksamhet. Intressebevakaren hade hyrt en fastighet av bolaget. Bolaget hade betalat kostnader för fastighetens renovering och underhåll.

Revisionsnämnden gav CGR-revisorn en anmärkning. CGR-revisorn överklagade beslutet hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Helsingfors förvaltningsdomstol konstaterade att en anmärkning enligt 10 kap. 1 § i revisionslagen är en tillsynspåföljd, inte en påföljd av straffkaraktär. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att eftersom lagen inte innehåller någon övergångsbestämmelse som gäller 7 kap. 3 § i revisionslagen har den gällande bestämmelsen tillämpats sedan dess ikraftträdande. Förvaltningsdomstolen ansåg att bolagsledningens lagenlighet inte har kunnat bedömas på ett lämpligt sätt utan att beakta de bestämmelser som gäller intressebevakarens ställning i lagen om förmyndarverksamhet. Förvaltningsdomstolen förkastade besvären.

Beslutet har inte vunnit laga kraft.

HFD 2021:80 och HFD H2187/2021

CGR-revisorn hade i kvalitetsgranskningen 2017 fått resultatet underkänt (7 kap. 9 § i revisionslagen). I ett uppdrag arbetade en annan CGR-revisor, vars resultat i kvalitetsgranskningen också var underkänt, tillsammans med CGR-revisorn i fråga.

Båda revisorerna begärde omprövning hos revisionsnämnden av revisionstillsynens beslut (11 kap. 1 § i revisionslagen). Revisionsnämnden förkastade omprövningsärendena.

Revisionstillsynen överlämnade revisorernas förfarande till nämnden för bedömning som ett påföljdsärende (10 kap. i revisionslagen). Revisionsnämnden gav båda revisorerna en anmärkning (10 kap. 1 § i revisionslagen).

Båda revisorerna överklagade besluten hos förvaltningsdomstolen. Helsingfors förvaltningsdomstol upphävde och tog bort revisionsnämndens beslut i besvärsärendet som gällde revisionstillsynens kvalitetsgranskning. Enligt Helsingfors förvaltningsdomstol kan man inte direkt på grund av att uttryckligt förbud till sökande av ändring fattas (7 kap. 9 § 1 mom. 4 punkten i revisionslagen) dra den slutsats att revisorn får söka ändring i kvalitetsgranskningens resultat. Förvaltningsdomstolen ansåg att kvalitetsgranskningens beslut är handledning för framtiden och enligt förvaltningsdomstolen var beslutet inte dugligt för ändringssökande. Enligt förvaltningsdomstolen borde revisionsnämnden inte ha prövat omprövningsärendet och ingen anvisning om omprövningsbegäran borde ha fogats till beslutet. Förvaltningsdomstolen tog bort revisionsnämndens anvisning om omprövningsbegäran och lämnade besvären utan prövning.

Den ena av CGR-revisorerna överklagade beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen. Den andra av CGR-revisorerna överklagade inte beslutet, varför beslutet för dennes del vann laga kraft.
Revisionsnämnden gav sitt uttalande till högsta förvaltningsdomstolen. I uttalandet framförs att Helsingfors förvaltningsdomstol borde ha prövat revisorns besvär.

Högsta förvaltningsdomstolen godkände CGR-revisorns besvär, upphävde Helsingfors förvaltningsdomstols beslut och lämnade tillbaka ärendet till förvaltningsdomstolen gällande kvalitetssäkringens resultat (HFD 2021:80).

Beträffande påföljdsärendet förblev de varningar som revisionsnämnden gett revisorerna i kraft.

HFD 2189/2021 och HFD H2191/2021

CGR-revisorn och CGR, OFGR-revisorn var revisorer i en koncern. Enligt 3 kap. 5 § 9 mom. i revisionslagen ska moderföretaget upprätta koncernbokslut och revisorn avge en berättelse om koncernen. Revisorerna hade låtit bli att ge ett uttalande om koncernbokslutet i sin revisionsberättelse. Revisionsnämnden gav båda revisorerna en anmärkning.

Båda revisorerna krävde att Helsingfors förvaltningsdomstol upphäver anmärkningen. Helsingfors förvaltningsdomstol förkastade besvären. Högsta förvaltningsdomstolen förkastade CGR, OFGR-revisorns besvärstillståndsansökan. Högsta förvaltningsdomstolen prövade inte CGR-revisorns besvärstillståndsansökan. Ansökan borde ha lämnats in till högsta förvaltningsdomstolen senast 8 juni 2020 kl. 16.15. Besvärstillståndsansökan hade lämnats in efter besvärstidens utgång 10 juni 2020. Följaktligen vann anmärkningarna laga kraft.

Dessutom krävde CGR-revisorn i andra hand att Helsingfors förvaltningsdomstol offentliggör anmärkningen utan revisorernas namn och namnet för bolaget som är föremål för granskningen. FVD prövade inte ärendet som gäller offentliggörande utan lämnade ärendet över till revisionsnämnden. Revisionsnämnden behandlade ärendet om offentliggörande (10 kap. 8 § i revisionslagen) i sitt möte 24 augusti 2021 och förkastade kravet. Revisionsnämndens beslut har inte vunnit laga kraft.

HFD H2192/2021

GR-revisorn hade avgett standardutformade revisionsberättelser och revisionsprotokoll för vissa bolags räkenskapsperioder. För vissa andra bolags del hade revisorn modifierat sin berättelse genom att avge ytterligare uppgifter och ett stycke som framhäver en viss omständighet. Revisionsnämnden ansåg att både de standardutformade och modifierade berättelserna hade varit felaktiga. Revisionsnämnden gav GR-revisorn en varning.

Helsingfors förvaltningsdomstol förkastade besvären. Högsta förvaltningsdomstolen förkastade besvärstillståndsansökan. Varningen förblev i kraft.

HFD H2193/2021

CGR-revisorns verksamhet var föremål för kvalitetsgranskning. Revisionstillsynens kvalitetsgranskning hade gjort en observation som ledde till prövning att revisorn inte hade utfört revisionsåtgärder även om bolaget under räkenskapsperioden hade beviljat kredit på ca 200 000 euro till verkställande direktören. Revisionsassistenten hade i sina arbetspapper framfört observationer och slutsatser om ärendet.

Revisionsnämnden gav revisorn en anmärkning (10 kap. 1 § i revisionslagen). Motiveringen till anmärkningen var att revisorn inte under räkenskapsperioden hade inhämtat bevis och inte heller dokumenterat sina observationer och slutsatser om hur man hade uppskattat lagligheten av lånen till närstående (ovannämnda lån på ca 200 000 euro) som beviljats till verkställande direktören under räkenskapsåret 2016.

Revisionstillsynens kvalitetssäkring fattade beslut om kvalitetsgranskningen och gav revisorn resultatet underkänt. Revisorn begärde omprövning hos revisionsnämnden (11 kap. 1 § i revisionslagen). Revisionsnämnden godkände begäran om omprövning och bekräftade att kvalitetsgranskningsresultatet var godkänt.

Revisorn överklagade påföljden som revisionsnämnden gett hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolen gav ett avgörande genom omröstning i ärendet. Majoriteten förkastade besvären. Majoriteten vidhöll revisionsnämndens beslut om påföljd. Förvaltningsrättsdomaren som förblev i minoritet ansåg att revisorn hade kommunicerat med bolagsledningen och motiverat kunnat bedöma att det inte i kreditarrangemanget finns risk för väsentliga felaktigheter och att ärendet inte har krävt att revisorn i detalj följer ISA-standarder.

Högsta förvaltningsdomstolen förkastade besvärstillståndsansökan. Anmärkningen som revisorn fått vann laga kraft.

Utskriftsversion
Uppdaterad 10.09.2021