Europeiskt patent och europeiska patentkonventionen

Ansökan om europeiskt patent (EP-ansökan) kan ge dig patent i de stater som har anslutit sig till den europeiska patentkonventionen (European Patent Convention, EPC). Konventionen har undertecknats av 38 stater, och dessutom har två stater träffat ett separatavtal om validering av europeiska patent. Avtalsländerna kallas EPC-staterna eller medlemsländerna i den europeiska patentorganisationen (European Patent Organisation, EPO).

EP-ansökningarna handläggs och EP-patenten beviljas av det europeiska patentverket (European Patent Office, EPO). Efter att ett EP-patent har beviljats måste sökanden besluta sig i vilka EPC-länder han eller hon vill ha patentskydd. I de flesta länder, såsom i Finland, krävs en separat validering för att erhålla skyddet. Sökanden måste också betala årsavgifter i de länder där skyddet upprätthålls. Det europeiska patentet är alltså inte ett övernationellt patent, utan ett antal nationella patent.

EPOs huvudkontor finns i München, och det har en filial i Haag och ett kontor i Berlin. Dessutom har EPO ett patentinformationscenter i Wien. Det europeiska patentverket är en självständig organisation och hör inte till den Europeiska unionen.

Den europeiska patentkonventionen undertecknades den 5 oktober 1973. Genom överenskommelsen skapades ett för avtalsstaterna gemensamt förfarande för beviljande av patent. Finland anslöt sig till konventionen år 1996.

Läs mer:

Nationell lagstiftning med anknytning till EPC:

Finländsk lagstiftning avseende europeiskt patent:

• Patentlagen (9 b kapitel): Europeiskt patent och ansökan om europeiskt patent

Utskriftsversion
Uppdaterad 17.08.2020