Revisorns skyldigheter i samband med oegentligheter

Felaktigheter i bokslutet kan bero på antingen oegentligheter eller fel. En särskiljande faktor mellan oegentlighet och fel är om gärningen som leder till fel i bokslutet är avsiktlig eller oavsiktlig.

Två typer av avsiktliga felaktigheter är relevanta för revisorn:

• felaktigheter som beror på falsk ekonomisk rapportering
  
• felaktigheter som beror på missbruk av medel.
  

Revisorn är skyldig att inhämta skälig säkerhet om att det i bokslutet som helhet inte förekommer väsentliga felaktigheter som beror på oegentligheter eller fel.

På grund av de naturliga begränsningarna i revisionen kan man inte helt undvika risken för att vissa väsentliga felaktigheter i bokslutet inte upptäcks, även om revisionen har planerats och utförts på behörigt sätt.

Vid inhämtande av rimlig säkerhet är revisorn skyldig att

• bevara den yrkesmässiga skepticismen under hela revisionen
  
• beakta möjligheten att ledningen åsidosätter kontrollerna och
• vara medveten om att revisionsåtgärder som är effektiva för att upptäcka fel inte nödvändigtvis är effektiva för att upptäcka oegentligheter.

Revisorns mål är att

a) identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter som beror på oegentligheter i bokslutet
b) genom att planera och vidta lämpliga åtgärder för att bemöta riskerna inhämta en behövlig mängd ändamålsenliga revisionsbevis om riskerna för väsentliga felaktigheter som beror på misstänkta oegentligheter
c) svara på identifierade eller misstänkta oegentligheter på behörigt sätt.

Vid varje revision ska man beakta minst två risker för väsentliga felaktigheter som beror på oegentligheter. Den ena är risken är att ledningen ignorerar kontrollerna och den andra är risken är oegentligheter i samband med intäktsföringen.

Ledningen har en speciell roll när det gäller att möjliggöra oegentligheter, eftersom den kan manipulera redovisningsmaterial och upprätta ett bedrägligt bokslut genom att ignorera kontroller som annars verkar fungera effektivt. Även om risken för att ledningen åsidosätter kontrollerna varierar i olika företag, förekommer denna risk dock överallt. Det är fråga om en risk för väsentliga fel på grund av oegentligheter och därmed en betydande risk, eftersom åsidosättandet kan ske på ett oförutsägbart sätt.

När revisorn identifierar och bedömer riskerna för väsentliga felaktigheter på grund av oegentligheter ska han eller hon – grundat på antagandet om att intäktsföring förknippas med risker för oegentligheter – bedöma vilka slags intäkter, transaktioner som gäller intäkter eller ställningstaganden som kan ge upphov till risker av det här slaget.

Revisorn ska i revisionsdokumentationen inkludera grunderna för slutsatsen, om revisorn har konstaterat att det under omständigheterna i uppdraget i fråga inte är tillämpligt på risken för väsentliga felaktigheter på grund av oegentligheter vid intäktsföringen.

Revisorn ska behandla dessa bedömda risker för väsentliga felaktigheter som beror på oegentligheter som betydande risker. På så sätt ska revisorn, i den mån han eller hon inte redan har gjort det, bilda sig en uppfattning om de kontroller inom organisationen som är relevanta för riskerna i fråga, inklusive kontrollfunktionerna.

Vid kvalitetsgranskningarna observerades brister bland annat i identifieringen, bedömningen och dokumenteringen av riskerna för oegentligheter samt i planeringen och genomförandet av åtgärder som motsvarar de konstaterade riskerna.

Exempel på observationer

1. Revisorn har inte dokumenterat motiveringarna till varför antagandet om risken för oegentligheter med anknytning till intäktsföringen inte kan tillämpas på revisionen.

2. Revisorn har inte dokumenterat sin uppfattning om riskerna för oegentligheter eller om hur han eller hon tänker svara på eventuella risker genom granskningsåtgärder.

3. Revisorn har i sina arbetsdokument antecknat som slutsats att det inte finns någon väsentlig risk för oegentligheter. Revisorn har i sina arbetsdokument inte tagit ställning till den presumtiva risken för oegentligheter vid intäktsföringen eller risken för att ledningen åsidosätter kontrollerna. Revisorn har inte riktat kontrollåtgärder till intäktsföringen på ett verifierbart sätt. Revisorn har inte kontrollerat justeringar i bokföringen eller gjort förfrågningar till personer som deltar i den ekonomiska processen. På basis av det ovan nämnda förblir det oklart vad revisorn grundar sina slutsatser på.

4. Revisorn har dementerat den presumtiva oegentlighetsrisken i anslutning till intäktsföringen samt risken för att ledningen åsidosätter kontrollerna. Revisorn har antecknat i sina arbetspapper att intäktsföringen inte medför någon risk för väsentliga felaktigheter på grund av oegentligheter, eftersom avklippet i omsättningen har granskats. Revisorn har dock inte riktat granskningsåtgärderna mot försäljningstransaktionerna under den nya räkenskapsperioden, och därmed har avklippet granskats bristfälligt. Risken för att ledningen ignorerar kontrollerna anser revisorn sig ha täckt genom att sätta sig in i hanteringen av okuranta material. På basis av det ovan nämnda förblir det oklart vad revisorn grundar sina slutsatser på.